Blogg · Livsstil · Rörelse

Hållbar träning

Nu har jag ägnat flera veckor till att bit för bit få ordning på min kost. Satsat på att etablera de vanor jag behöver kring maten, ta bort sådant som min kropp kan reagera mot och lägga till sådant som läker. Fyllt på med näring i massor. Maten har varit en av de första byggstenarna. Bara att avstå från allt socker och alla tillsatser är ganska stort. Bara det i sig själv är förmodligen den allra största hälsovinsten. Min psoriasis finns fortfarande men just i ansiktet har den börjat blekna alltmer. Det får ta tid. Jag har inte bråttom. Att må bra är min prioritet framför allt annat. Maten kommer säkert på sikt att också hjälpa mig i att bygga upp mig från utmattningen. Jag tror alltmer på sambandet mellan inflammation och utmattningssjukdomar. En växelverkan där det ena påverkar det andra. Ingen vet vilket som är den utlösande faktorn men jag är övertygad om att de hänger ihop.

20181014_140855

Den här veckan vill jag lägga till träning. Jag promenerar, ibland kort och ibland lite längre. Mycket mer har jag inte haft ork till. Många menar också att det är bra att lyssna på kroppen i det här. Om det är så att jag går runt med en inflammation i kroppen så behöver den dämpas och bli bättre innan det är lämpligt att träna. Egentligen sker det naturligt av sig själv eftersom orken inte finns i och med utmattningen. Men nu börjar jag skönja en gnutta mer energi vissa dagar. Jag behöver dessutom få lite muskler på min slappa, svaga kropp. Att vara så pass inaktiv som jag varit de senaste tre åren syns och känns i kroppen. Jag vill framför allt bli starkare i musklerna och få mer ork och energi i dem. Det är en viktig aspekt i att bygga hälsa. Att inte få ont eller riskera att skada mig för att musklerna är så svaga.

body-1082139_1920

Den här veckan tänkte jag börja med ett träningsprogram hemma. Enkla grundläggande övningar för att få upp styrkan i kroppen. Det finns många olika träningstips att hitta om man letar på nätet. Appar finns det också. Träning på olika vis och på olika nivåer. Jag har valt ett väldigt enkelt och basalt från Actic. Jag vet att jag behöver att det är enkelt för hjärnan orkar inte med om det blir för komplicerat. Om jag ska orka hålla fast vid det får det heller inte vara för långt och tröttande. Det måste rymmas på en nivå som passar den ork jag har just nu. Så småningom kan jag alltid utöka. Allteftersom orken ökar. Kanske jag en dag tittar mig i spegeln och upptäcker att jag faktiskt har muskler! 🙂

training-828741_1920

Det viktiga för att skapa en vana som jag håller fast vid tror jag är att börja enkelt. Inte ta i för mycket på en gång. Börja väldigt enkelt och inte köra slut på mig. Jag tror att det är bra att avsluta medan det fortfarande känns kul för att ha motivation till nästa gång. Så det optimala just nu är ett kort enkelt träningspass. Bättre med den träning som blir av än ingen alls. Chansen att den blir av ökar om den är relativt kort och okomplicerad.

Vi är alla olika och blir motiverade på olika sätt. Vi är också i olika skick i vårt utgångsläge. Därför tänker jag att vi inte ska snegla på varandra utan istället leta efter det som kan passa oss själva bäst just nu. Jag vill nu bit för bit bygga upp min kropps muskler på samma sätt som jag börjat bygga upp maghälsan med kostens hjälp. Ett litet steg i taget. En byggsten i taget. Bit för bit i lugn takt. Så att det blir hållbart nu och i längden.

Blogg · Utmattning

Starkare än…

Ibland möter vi människor som på olika sätt får oss att känna oss som små skitar. Som om vi inte har någon egen förmåga eller kompetens och som om vi inte klarar någonting. Människor som gärna vill berätta hur du ska göra och om du inte gör det så kommer det inte att gå bra. Människor som till varje pris vill ha rätt och därför inte lyssnar alls på dig utan är så investerade i sin egen sanning. Igår mötte jag en sådan person. En person som på många sätt har makt över min omedelbara framtid på grund av min sjukskrivning. Jag gick ifrån det mötet med känslan av att ha blivit utsatt för en missilattack där jag knappt fick en chans att yttra mig. Och jag fick verkligen veta att jag inte klarade någonting själv tillräckligt bra. Det är anmärkningsvärt att en sådan person har en position för att ta hand om människor som är sjuka och behöver rehabilitering. 

hands-2667461_640

Hittills under min sjukskrivning har jag tack och lov varit förskonad från den typen av människor. Jag har nog haft tur, har jag förstått. Många andra har riktigt dåliga erfarenheter. Hittills har jag haft människor omkring mig som har varit lyssnande och samtalande. Personer som jag har kunnat bolla med kring olika strategier och som har trott på mig och min förmåga. Personer som har förstått vad utmattning är. Som jag själv har kunnat lyssna på med respekt. Men igår kände jag mig mest sparkad på.

När jag gick ifrån mötet var jag gråtfärdig och kände mig värdelös. En intressant grund att bygga på när man ska bygga upp sin hälsa och kraft att ta sig tillbaka till ett yrkesliv. Men jag bestämde mig ändå relativt snabbt för att jag inte är ett offer. Jag ska titta på hela situationen och vad personen sa och se om det finns något där som jag kan ha nytta av, något sanningens korn, något som tar mig vidare. Efter att ha granskat samtalet så såg jag att det fortfarande var ett uselt bemötande och bedömanden, ett samtal som var mer av en attack än av ett samtal. Men jag såg också att det fanns vissa punkter som vi var överens om och som jag tog fasta på. Punkter som handlade om hur jag ska gå vidare nu.

boots-181744_1280

Idag är ett nytt möte med fler inblandade i min rehabilitering. Till det mötet tar jag med mig de få punkterna och tänker att jag är färdig med att låta andra diktera vem jag är eller vad jag kan och inte kan. Jag vet ju vem jag är. Och jag vet vilka kompetenser jag har. Jag vet att jag har klarat av en hel del tuffa saker i livet och tagit mig upp och framåt. De tar jag fasta på nu. De är min styrka. Jag är mycket starkare än man kanske kan tro.

Att bli utmattad handlar inte om svaghet. Det handlar tvärtom om att en har varit stark alldeles för länge. Att en har kämpat på i ett allt högre tempo och med alltför stora påfrestningar under för lång tid. Ofta är det vi som jobbar med människor som går in i väggen. Jag tror att det handlar om att vi lägger hela vår själ i att göra ett så bra arbete som möjligt för att vi vill andra människor väl. Men ofta finns inte de resurser och den grund som behövs på arbetsplatsen eller i organisationen och arbetsmiljön för att vi ska kunna göra ett jobb som känns tillräckligt. Vi är engagerade och gör vårt yttersta men kan jobba hur mycket som helst utan att det någonsin blir färdigt. Det finns alltid mer att göra. Tiden är alltid för kort. Arbetsuppgifterna är många och vi är för få om dem. Det kommer ständigt nya saker som läggs till. Arbetsbördan växer men tiden att göra dem ökar inte. Kraven ökar men tid och resurser att genomföra dem saknas. Allt detta ihop med att vi så gärna vill göra ett bra jobb gör att vi arbetar ut oss. När man arbetar med människor så bryr man sig om att de ska ha det bra och att det man gör blir så bra som möjligt. Många av oss kämpar och kämpar för att göra ett bra jobb, är engagerade och gör vårt yttersta. Ofta fler timmar än de vi har på pappret. Tills den dagen det inte går längre. Så lata och svaga är vi inte. Tvärtom.

hands-1950985_640

Jag ska idag gå på mötet med min egen kraft intakt. För det här handlar om min framtid. Mitt fokus är att bygga upp min hälsa. Det är nummer ett. På den vägen ska jag också komma tillbaka ut i ett yrkesliv. Det vill jag. Kanske den vägen kommer bli lite vinglig och krokig och inte vara perfekt på något vis under tiden jag bygger mig själv allt starkare. Men med fokus på min egen hälsa så tar jag mig framåt på den vägen tills jag är där jag behöver vara för att kunna börja gå mot mina egna visioner. Och jag tänker inte låta någon som enbart har träffat mig i 45 minuter få mig att tro att jag inte är tillräcklig. Det betyder inte att jag är självtillräcklig. Jag behöver andra i lika hög grad som de flesta människor gör. Men jag är långt ifrån värdelös. Och trots att jag trillat dit i utmattning för andra gången så är jag inte helt inkapabel att lära mig nya sätt att ta hand om mig i framtiden. Det är ju det jag undersöker här i bloggen nu och letar reda på de verktyg som ska bli min bas.

tools-690038_640

Trots utmattningen och allt som den för med sig så har jag en inre styrka som alltid är med mig. Jag har mina strategier och verktyg som jag ska hålla mig till för att bygga upp min hälsa. Och jag vet att jag kan. Även om det inte kommer bli lätt. Även om det kanske blir ett steg fram och två tillbaka. Jag vet att jag kommer nå fram till slut. För jag är starkare än en del tror!