Ibland möter vi människor som på olika sätt får oss att känna oss som små skitar. Som om vi inte har någon egen förmåga eller kompetens och som om vi inte klarar någonting. Människor som gärna vill berätta hur du ska göra och om du inte gör det så kommer det inte att gå bra. Människor som till varje pris vill ha rätt och därför inte lyssnar alls på dig utan är så investerade i sin egen sanning. Igår mötte jag en sådan person. En person som på många sätt har makt över min omedelbara framtid på grund av min sjukskrivning. Jag gick ifrån det mötet med känslan av att ha blivit utsatt för en missilattack där jag knappt fick en chans att yttra mig. Och jag fick verkligen veta att jag inte klarade någonting själv tillräckligt bra. Det är anmärkningsvärt att en sådan person har en position för att ta hand om människor som är sjuka och behöver rehabilitering.
Hittills under min sjukskrivning har jag tack och lov varit förskonad från den typen av människor. Jag har nog haft tur, har jag förstått. Många andra har riktigt dåliga erfarenheter. Hittills har jag haft människor omkring mig som har varit lyssnande och samtalande. Personer som jag har kunnat bolla med kring olika strategier och som har trott på mig och min förmåga. Personer som har förstått vad utmattning är. Som jag själv har kunnat lyssna på med respekt. Men igår kände jag mig mest sparkad på.
När jag gick ifrån mötet var jag gråtfärdig och kände mig värdelös. En intressant grund att bygga på när man ska bygga upp sin hälsa och kraft att ta sig tillbaka till ett yrkesliv. Men jag bestämde mig ändå relativt snabbt för att jag inte är ett offer. Jag ska titta på hela situationen och vad personen sa och se om det finns något där som jag kan ha nytta av, något sanningens korn, något som tar mig vidare. Efter att ha granskat samtalet så såg jag att det fortfarande var ett uselt bemötande och bedömanden, ett samtal som var mer av en attack än av ett samtal. Men jag såg också att det fanns vissa punkter som vi var överens om och som jag tog fasta på. Punkter som handlade om hur jag ska gå vidare nu.
Idag är ett nytt möte med fler inblandade i min rehabilitering. Till det mötet tar jag med mig de få punkterna och tänker att jag är färdig med att låta andra diktera vem jag är eller vad jag kan och inte kan. Jag vet ju vem jag är. Och jag vet vilka kompetenser jag har. Jag vet att jag har klarat av en hel del tuffa saker i livet och tagit mig upp och framåt. De tar jag fasta på nu. De är min styrka. Jag är mycket starkare än man kanske kan tro.
Att bli utmattad handlar inte om svaghet. Det handlar tvärtom om att en har varit stark alldeles för länge. Att en har kämpat på i ett allt högre tempo och med alltför stora påfrestningar under för lång tid. Ofta är det vi som jobbar med människor som går in i väggen. Jag tror att det handlar om att vi lägger hela vår själ i att göra ett så bra arbete som möjligt för att vi vill andra människor väl. Men ofta finns inte de resurser och den grund som behövs på arbetsplatsen eller i organisationen och arbetsmiljön för att vi ska kunna göra ett jobb som känns tillräckligt. Vi är engagerade och gör vårt yttersta men kan jobba hur mycket som helst utan att det någonsin blir färdigt. Det finns alltid mer att göra. Tiden är alltid för kort. Arbetsuppgifterna är många och vi är för få om dem. Det kommer ständigt nya saker som läggs till. Arbetsbördan växer men tiden att göra dem ökar inte. Kraven ökar men tid och resurser att genomföra dem saknas. Allt detta ihop med att vi så gärna vill göra ett bra jobb gör att vi arbetar ut oss. När man arbetar med människor så bryr man sig om att de ska ha det bra och att det man gör blir så bra som möjligt. Många av oss kämpar och kämpar för att göra ett bra jobb, är engagerade och gör vårt yttersta. Ofta fler timmar än de vi har på pappret. Tills den dagen det inte går längre. Så lata och svaga är vi inte. Tvärtom.
Jag ska idag gå på mötet med min egen kraft intakt. För det här handlar om min framtid. Mitt fokus är att bygga upp min hälsa. Det är nummer ett. På den vägen ska jag också komma tillbaka ut i ett yrkesliv. Det vill jag. Kanske den vägen kommer bli lite vinglig och krokig och inte vara perfekt på något vis under tiden jag bygger mig själv allt starkare. Men med fokus på min egen hälsa så tar jag mig framåt på den vägen tills jag är där jag behöver vara för att kunna börja gå mot mina egna visioner. Och jag tänker inte låta någon som enbart har träffat mig i 45 minuter få mig att tro att jag inte är tillräcklig. Det betyder inte att jag är självtillräcklig. Jag behöver andra i lika hög grad som de flesta människor gör. Men jag är långt ifrån värdelös. Och trots att jag trillat dit i utmattning för andra gången så är jag inte helt inkapabel att lära mig nya sätt att ta hand om mig i framtiden. Det är ju det jag undersöker här i bloggen nu och letar reda på de verktyg som ska bli min bas.
Trots utmattningen och allt som den för med sig så har jag en inre styrka som alltid är med mig. Jag har mina strategier och verktyg som jag ska hålla mig till för att bygga upp min hälsa. Och jag vet att jag kan. Även om det inte kommer bli lätt. Även om det kanske blir ett steg fram och två tillbaka. Jag vet att jag kommer nå fram till slut. För jag är starkare än en del tror!
Etikett: Nytt liv
Guldkornen här och nu…
Om jag kunde behålla fokus på här och nu oftare så skulle jag öka min sinnesro väsentligt. Om jag skulle vara närvarande både i görandet och i tanken kring det som är just nu så skulle jag förmodligen både må bättre och vara mer effektiv. För här och nu är ju allt som egentligen spelar roll. När jag kommer till framtiden så är jag ju också i här och nu, varje sekund av framtiden skapas av här och nu. Om jag inte är i här och nu så är det ju som att leva ett blekt liv. Ett liv där jag större delen av tiden är diffust medveten om den verklighet jag lever i medan tankarna sysselsätter sig i framtiden eller i det som redan hänt.
Vi är ju konstruerade så att våra tankar inte går att styra helt och det finns väl en mening med det också. Men jag blir mer och mer medveten om hur nära förknippad min hälsa och min sinnesro är med min förmåga att mer leva närvarande i nuet. Det är där den största glädjen går att hitta. I det lilla som pågår om jag lägger märke till det. Jag går miste om så mycket liv när jag inte är närvarande. När oro, frustration och irritation tar över och tankarna är i saker som har hänt och spinner på i berättelser där jag tolkar olika saker så spiller jag värdefull tid. Mina berättelser är inte nödvändigtvis sanna. Jag tolkar utifrån min världsbild och utifrån den jag är. Om jag kunde släppa tankarna kring det som varit i större utsträckning så skulle jag vara mer fri och förmodligen mycket lyckligare. Vem har egentligen förändrat något genom att älta det förflutna? Det går ju inte att ändra något som redan har hänt.
Att bearbeta sådant som varit svårt är en annan sak. Det fyller sin plats. Men att ständigt älta är något annat. Likadant är det när vi ständigt sysselsätter oss i tankarna kring vad vi saknar och längtar efter. Risken är att vi inte ser vad vi redan har. Att vi inte värdesätter det fina som redan finns i våra liv. För vi är hela tiden någon annanstans och på väg. Att ha mål och visioner att sträva mot är inte negativt men om en bara sysselsätter sitt sinne med framtiden så lever en ju inte. För livet pågår ju nu.
Så hur hittar jag i det? Hur hittar jag en sund balans i att bearbeta det som kanske behöver bearbetas, att planera för framtiden och de mål jag vill nå men samtidigt ändå leva närvarande och till fullo här och nu? Det är väl något som de flesta skulle vilja ha svar på. Och det finns kanske inga absoluta svar. Var och en behöver hitta sin väg dit. Det som de känner får dem att må så bra som möjligt. Som ger dem ett större mått av sinnesro. Av närvaro.
Ett sätt är kanske att verkligen försöka återföra uppmärksamheten på just här och nu, i det vi gör eller den människa vi har framför oss här och nu, varje gång tankarna vandrar iväg. Att bli medveten om att tankarna faktiskt vandrar är första steget. Att sedan aktivt försöka återföra dem är nästa steg.
Vi är oftast som mest närvarande när vi gör saker vi älskar. Då känner vi oss också mest levande och fyllda med glädje. Energin fyller oss. Men det är ju inte alltid vi är i det vi älskar mest. Hur gör vi då? Det är där jag tror vi har nytta av just det där att anstränga oss i att vara mer närvarande för då tror jag att vi kan öka på känslan av glädje och energi. Att här och nu försöka lägga märke till det jag uppskattar. Att här och nu försöka lägga märke till något vänligt och sympatiskt hos den andre. Att här och nu försöka känna smakerna, dofterna, känslan mot händerna och huden. Att här och nu uppleva mer av det som är. Inte sysselsätta tankarna med bedömningar eller tolkningar utan försöka låta dem passera och återföra uppmärksamheten på det som är.
Dessa saker vill jag öva mig i. Det är en strategi som jag verkligen behöver. När livet är tufft är det lätt att drömma om en bättre framtid, att längta dit. Det behövs också. Det behövs visioner för att ta oss framåt. Det behövs hopp om något bättre. Men även i det svåra går det att hitta guldkorn. Och de tror jag är minst lika viktiga att leta efter och lägga märke till. För att må så bra jag kan här och nu även om det är tufft. Om jag kan hitta guldkorn när det är som tuffast så klarar jag allt. Och då har livet större förutsättningar att vara rikt. Då väntar jag inte på glädjen och meningsfullheten utan den finns redan här och nu. Då blir livet en resa i att leva mer än en resa i att överleva och ta sig framåt mot något annat.
Vad jag vill säga är nog egentligen att mål, visioner och planer för framtiden är en viktig del i livet. Att hitta sätt att ta sig dit man vill. Att hitta strategier för att skapa sig det liv man helst vill leva. Men det behöver vara i en balans med att leva just här och nu också. För här och nu är allt vi har i varje stund. Därför skriver jag om strategier, verktyg och olika sätt att ta oss framåt till att leva våra liv så som vi vill och mår som bäst av men också om livet här och nu. Om de små sakerna som ger glädje. Om närvaro och sinnesro här och nu. För det är där den riktigt glädjen finns. Det är där vi hittar vår energi här och nu. Det är där vi lämnar ilska, frustration och kamp och ser det fina som finns mitt framför oss. Just här och nu.
Resan fortsätter!
Idag startar jag upp min blogg här! Det är snart ett och ett halvt år sedan jag gjorde uppehåll i mitt bloggande. Jag hade nyss börjat arbeta heltid igen efter en längre sjukskrivning och rehabiliteringsperiod. Det gick ungefär i två månader innan jag kraschade igen. Utmattningssyndrom igen. Jag har förstått att det inte är ovanligt att man trillar dit igen. Men jag tyckte nog att jag verkligen gjort allt jag kunnat för att hitta och använda verktyg för att bygga upp mig själv. Under tiden jag gjorde det så skrev jag om det i den blogg jag då hade på blogg.se. Det mesta av det jag skrev då har jag nu flyttat hit för att ha bakgrunden med mig. Det går att hitta i arkivet.
Under den tid som har gått sedan dess har jag enbart fokuserat på att återigen försöka bygga upp mig själv. Det har tagit längre tid den här gången. Jag är fortfarande sjukskriven på heltid. Förra gången ville jag komma igång så fort som möjligt. Ingen annan runt mig visste ju heller hur mycket tid jag kanske skulle ha behövt för att bygga upp mig mer stabilt. Kunskapen kring utmattningssyndrom är inte särskilt stor i samhället. Eftersom vi människor är olika, lever olika typer av liv och också reagerar olika på livets påfrestningar så finns det förmodligen inte en mall som passar alla. Därför får vi alla prova oss fram.
Det jag gör nu är att prova mig fram. Försöker hitta i att bygga min hälsa på en så stabil grund som möjligt. Jag har med mig mycket kunskap från förra gången. Kunskap och erfarenhet. En erfarenhet är att inte stoppa in för många saker för snabbt. Hur gärna jag än vill så behöver jag gå sakta framåt när jag lägger till nya saker i livet. Fortfarande vet jag vilka ingredienser jag behöver i mitt liv för att må så bra som möjligt. Men det tar tid att få in dem i livet och lägga en fast grund där de ingår naturligt. Ingredienserna för ett hållbart liv för mig har jag klart för mig. Jag känner mig själv och det jag vet att jag behöver leva. Men att veta och att kunna genomföra är inte alltid samma sak. Det kan ta olika lång tid att bygga.
Så här på bloggen fortsätter jag nu min resa. Min resa i att bygga upp min hälsa och mitt liv med hjälp av olika verktyg och strategier. Jag delar med mig av erfarenheter, min vardag, men samlar också på de saker som jag vill öva på och som jag försöker använda mig av i mitt liv för att må bra. Ni som följt mig tidigare kommer känna igen er. Men bit för bit hoppas jag att jag ska kunna skriva om nya vägar framåt.
Det jag vet nu är att det hjälper inte att enbart bygga upp sig själv för att komma tillbaka till en arbetssituation som inte har förändrats. Det räcker inte att ha hittat egna strategier och verktyg när situationen runt omkring fortsätter på samma vis. Arbetsplatser och hela samhället behöver uppgraderas mot hälsa. Hälsan är grunden för varje enskild människas liv men också för hur samhället i stort kan fungera. Om inte en hälsosam och stabil grund finns så rasar till slut hela bygget.
Min resa nu handlar alltså inte enbart om min kropp och mitt inre liv utan också om hur jag ska bygga ett yttre liv som fungerar på ett sätt som stödjer min hälsa. Vilka vägar behöver jag ta? Vad behöver jag leva för att må så bra som möjligt? Därför kommer bloggen att ha ett innehåll som handlar om byggstenar för ökad hälsa såväl som att fundera över olika typer av livsstil. Jag tänker att bloggen kommer att utvecklas utefter var jag själv befinner mig och de saker som intresserar mig att undersöka. Välkommen att följa med!
Lagom mål
Jag har länge vetat att fysisk träning är bra för att moverka stress och främja hälsan. Det vet nog de flesta. Ändå har det kommit allra längst bak i prioriteringen. Jag har haft ett massivt motstånd mot det inombords. Jag har alltid älskat att dansa och jag tycker mycket om att promenera och vandra. Det är ju bra. Men jag har gjort väldigt lite av det också sedan jag blev sjukskriven. Och jag har hittills inte lyckats komma igång med någon träning trots att jag verkligen har försökt sätta lagom mål. Förrän nu!
Idag startade jag något som jag verkligen ska försöka hålla fast vid nu. Egentligen var det min ena dotter som lyckades få igång mig. Hon har velat börja löpträna men vill ha sällskap. Och jag vill ju komma till skott med träning nu. Så idag gav vi oss ut. Dottern har en totalt annorlunda kondition än vad jag har så hon försvann framför mig. Till min förvåning var det härligt att springa! Jag hade redan innan bestämt att springa så långt jag orkade i lagom takt. Sedan skulle jag gå snabbt. Målet är att vi ska ge oss ut några gånger varje vecka och då vill jag inte ta i så mycket att jag inte har lust fler gånger. Så jag började så här. Sedan är målet att springa lite längre varje gång.
När vi kom hem körde jag lite styrketräning också. Med kroppen som motstånd, men också hantlar. Så nu känner jag sådan tillfredsställelse över att ha tagit steg 1 i träningen. Det här får vara starten och ett sätt att lägga en grund på en lagom nivå som blir hållbart för mig i min vardag.
Imorgon ökar jag min arbetstid till att börja arbeta på heltid igen. Jag avslutar min sjukskrivning och hoppas nu att det ska fungera bra.
Det blir ännu viktigare att bygga en livsstil som håller nu. För jag vill ju inte hamna i utmattning igen. Nu vill jag bygga upp ork, energi och hälsa. Träningen är nu igångsatt. Jag kommer att skriva om den här på bloggen för att ha vittnen som håller mig på banan 🙂 Det sporrar mig att hålla fast vid den.
Träningen av kroppen, den mentala träningen och återhämtningen, ordentligt med näringsrik och bra mat och bra sömn är själva grunden för hälsan. Det är dessa saker jag vill få till på ett bra och hållbart sätt i mitt liv. Det är framför allt de sakerna som är fokus för mig det här året. Det är det jag bloggar om under året. Hur jag bygger upp en hållbar hälsa på olika sätt. Ett hållbart liv.
Glädje, meningsfullhet, harmoni
Lycka. Glädje. Välmående. Harmoni. Meningsfullhet. Ord som jag har haft med mig under det senaste året mer än någonsin. När jag var som mest utmattad var jag som bedövad. Ingenting smakade längre. Jag kände ingen lust till något. Men i början brann engagemanget med eldfängd styrka och jag kämpade med ilska och frustration mot hur det var och allt som jag ville förändra.
När det hade brunnit ut fanns bara den där bedövningen kvar. Jag försökte tänka ut vad jag tyckte om men hade väldigt svårt att hitta någonting alls. Mina barn och mina närmaste har alltid varit de viktigaste i mitt liv och där fanns inga tvivel om att jag älskade dem. Det jag menar är att jag inte kunde hitta något annat runt omkring mig som gav mig lust. Det mesta var mest trött gråhet.
Det är givetvis en naturlig del i utmattningen att vara så intensivt trött att det inte finns någon lust och smak för annat än att vila. Det är just det som man behöver börja med. Att få ordning på sömnen och på alla vis få den återhämtning man behöver. Det är först efter det som lusten sakta kommer tillbaka. Den kommer med den ökade orken. Sakta. Men den kommer. Livet får mer och mer kontur igen. Det jag kände först och allra mest intensivt var en längtan efter naturen. Efter jorden, träden och det gröna. Efter att luta pannan mot ett träd, låta händerna känna barken och fingrarna jorden. Det var som ett intensivt inre behov som bredde ut sig inom mig som en naturkraft.
Jag kunde dagdrömma om att få leva mitt liv nära naturen. Att bo på landet, kunna se horisonten åt alla håll och ha en trädgård att köra ner fingrarna i. Att sitta med kaffekoppen i mina händer och blicka ut över ängarna och åkrarna där utanför. Att gå långa promenader i regnet med vinden piskande mot ansiktet. Jag längtade efter att uppleva naturen inpå bara skinnet. Ett sätt att känna mig mer levande och närvarande. Ett sätt att grunda mig och landa i här och nu. Inga strävanden mer. Bara här och nu. Fortfarande finns denna längtan inom mig. Jag vet att det här är så som jag vill leva mitt liv. Det har skett en sorts djupare förändring inom mig som gör att jag vill leva mitt liv på andra sätt än vad jag har gjort tidigare.
Den här förändringen handlar om att jag under det senaste året har fått hitta min bas. Ifrån grunden har jag fått lära känna mig själv på nytt. Den jag är. Mina värderingar och min värdegrund på djupet. Vad jag vill leva. Min inre längtan. Vad som är viktigast för mig. Jag har hittat grunden i vem jag är och vad jag vill leva. Det är en skön känsla. Glädjen är verkligen något som kommer inifrån. Det går inte att lägga på utifrån. Meningsfullheten och harmonin handlar om att få leva den jag är. Relationerna är en stor källa till glädje i mitt liv men jag har mer och mer insett att livet börjar inifrån. Relationerna och allt annat runtomkring bidrar till glädjen, harmonin och meningsfullheten. Men det är genom att veta vem jag är, vad jag vill leva och själv ta ansvar för att skapa det jag vill leva på de sätt jag kan som jag verkligen kan må bra i grunden.
Jag har levt som ensamstående mamma i många år nu. Det har varit bra. Jag trivs i mångt och mycket med mitt liv. Jag trivs i att inte delta i olika relationsdraman längre. Jag har behövt hitta till den som är jag.
Under alldeles för många år levde jag andras liv i alltför stor grad. Tänkte att det var så jag också ville ha det. Kärleken var viktig. Relationerna var viktiga. Jag anpassade mig, kompromissade, medlade och försökte på alla vis jobba för att skapa harmoniska relationer. Det blev ett allt mer övergripande fokus i mitt liv. Jag tappade mig själv på vägen. Och jag var i allra högsta grad medskapare till det. Hela tillvaron gick ut på att försöka skapa harmoni, få relationerna att fungera bra och att kämpa på för att få livet att fungera på olika sätt. Tills jag inte längre kunde det.
Spiralen av stress tog inte slut vid skilsmässan utan fortsatte i oförminskad fart. Att skiljas gjorde ju varken ekonomin eller arbetsmiljön bättre. Så stressen har funnits med länge på olika sätt. Droppe efter droppe har lagts till den bägare som till sist blev överfull. Och den fortsatte överfull och översvämmad tills det tog stopp för drygt ett år sedan i och med min krasch.
Att leva själv med mina barn var bra för mig men det var inte tillräckligt för att förändra stressen i mitt liv. Annan stress tog plats. Jag förändrades ju inte särskilt mycket och inga andra livsomständigheter förändrades på ett sätt som skulle kunna minska stressen. Livet rusade på i allt snabbare takt och jag var fullt uppe i allt som behövde göras och i allt som stressade. Jag levde mitt liv utan inre kontakt. Jag släckte eldar och sprang från det ena till det andra. Däckade ibland men sedan var det tillbaka igen. Tills den stora kraschen kom.
Den gav ett lugn som gjorde det möjligt att hitta till den som är jag utan allt som finns runtomkring och utanpå. Nu är jag på många sätt mer grundad i mig själv. Jag har hittat till den som är jag och till det som jag vill leva och stå för. Jag vill i fortsättningen av mitt liv ta ansvar för att jag lever mitt liv på sätt som jag mår bra av. På sätt som ger mig glädje, harmoni och känns meningsfullt på djupet.
Relationerna är en extra bonus i mitt liv. De får inte längre vara själva grunden för att jag ska må bra. Så när människor undrar om jag inte hittat en ny man i mitt liv så känner jag att det faktiskt inte är mitt fokus i livet. Det skulle kunna vara en fin bonus om det är rätt människa. Men det viktigaste för mig oavsett om jag är i en kärleksrelation eller inte är att leva mitt liv på sätt som jag mår bra i. Inte lägga mitt välmående i någon annans händer. Det blir aldrig bra varken för mig eller den andre. Den sortens relationer vill jag inte ha. Jag är min egen och så vill jag ha det. Att ge och få kärlek är fint. Att ha fina relationer är underbart. Men i det behöver det finnas en sund balans så att man inte tappar bort sig själv. Att ta hand om sig själv på ett hållbart sätt ingår även i en sund relation.
Fortfarande har jag den där längtan efter ett mer naturnära liv och jag vet att en dag har jag skapat det. Det ligger en skön känsla i att veta att jag har ansvar att skapa mitt liv genom de val jag gör. Det ger kraft. Jag väntar inte på någon annans initiativ eller någon annans val. Jag bygger mitt eget liv. En bit i taget. Jag har gärna sällskap på vägen men jag kompromissar inte bort mig själv. Nu känner jag mig själv bättre. Jag utforskar nya vägar. Vägar som ska vara hållbara för mig.
Livsstilens påverkan
Att skriva eller prata om hälsa i relation till mat och träning skapar ofta en direkt motvilja hos andra. Anledningarna kan vara många. Ibland kanske man mest känner dåligt samvete eller man vill bara få slippa höra talas om det för man vill fortsätta leva sitt liv på det sätt man gör utan en massa oro. Det har jag verkligen full förståelse för. För jag har länge varit precis där.
Jag har en mamma som under många år har varit väldigt intresserad av hälsa. Hon har mycket kunskap som hon har delat med sig av. Trots det så har det inte gjort att jag har levt särskilt hälsosamt. Jag har liksom inte haft tillräcklig motivation. Krämpor har funnits av och till. Krånglande mage, migrän, psoriasisliknande utslag på kroppen men de har ändå inte varit en tillräckligt stark motiverande kraft för mig att fundera över om jag kan göra något för att förbättra min hälsa på egen hand.
Att ändra livsstil har alltid känts alltför svårt och krävande. Jag har inte haft ork. Livet har varit fullt och hektiskt på många sätt och jag har inte orkat ha fler borden och måsten. Men så inträffade någonting som satte fart på mitt intresse för hur kost och livsstil kan påverka hälsan. Min son som är yrkesdansare fick veta att han har Bechterews sjukdom. Ett annat namn för det är Ankyloserande spondylit.
Det är en autoimmun sjukdom vilket innebär att kroppens immunförsvar attackerar den egna vävnaden i kroppen. I hans fall innebar det att han fick svår smärta i höften. Immunförsvaret attackerar lederna och om man inte får behandling så kan det på sikt leda till förbeningar i t ex ryggraden.
Från sjukvården fick vi veta hur medicineringen går till och att den inte kan bota sjukdomen utan bara dämpa symptomen. Medicinen kunde verka för att dämpa inflammationen i kroppen. På så sätt undviks eller fördröjs förbeningen och man får hjälp i att dämpa smärtan. Vi fick också veta att träning av kroppen har visat sig vara bra.
Han började ta medicin och trappa upp den. Men så blev han sjuk av medicinen. Njurarna påverkades. Vi började ställa frågor om kosten kunde ha någon betydelse för att påverka sjukdomen. Vi hade läst något som tydde på det. Läkaren var ganska ovillig att prata om det men medgav att inflammationen kan triggas igång av att man t ex inte tål viss mat. Om inflammationen sätts igång så går immunförsvaret igång och attackerar då vävnaden i kroppen.
Sonen testade sig då för gluten och lactosintolerans. Det visade sig att han var lactosintolerant. När han slutade använda mjölkprodukter så blev han drastiskt mycket bättre. Han hade redan slutat ta medicinerna eftersom han ju blev mer sjuk av dem.
Efter detta har intresset för hur kosten påverkar vid hans sjukdom såväl som vid andra autoimmuna sjukdomar blivit ett riktigt specialintresse både för honom och för mig. Vi har hittat väldigt mycket information kring just hans sjukdom men också kring andra autoimmuna sjukdomar. Det finns många människor som provar sig fram för att själva hitta sätt att leva för att må bättre och bli friskare.
Min son har bit för bit hittat sätt att äta och leva som gör att han i princip är helt symptomfri. Så fort han äter något som inte är okej så får han ont. Som yrkesdansare där dansen är hans liv och kroppen hans redskap så blir det ännu viktigare att tänka på hälsan och även att han får i sig optimalt med näring i kroppen.
När jag kraschade för drygt ett år sedan började jag fundera en hel del kring livsstilens påverkan. Att bygga en stabil och stark fysisk hälsa är ju en stark grund för att stå emot sjukdomar och att klara av den stress som oundvikligen finns i våra liv. Jag har läst och lyssnat på föreläsningar på många olika sätt. Tagit del av artiklar, forskning, berättelser från människors egna erfarenheter, böcker om kost och hälsa på en mängd olika vis och mycket mer.
Det jag har förstått och som kommer fram allt mer är hur tarmens funktion påverkar hela kroppen, alla organ även hjärnan. Man pratar om läckande tarm där partiklar vandrar vidare i kroppen och ställer till skada. Även i hjärnan. Detta kan vara en bakomliggande orsak till väldigt många sjukdomar. Det intressanta är att man kan läka tarmen med hjälp av kosten och livsstilen.
Jag för min del vill hellre lära mig ett nytt sätt att leva och äta än att bli sjuk och ta mediciner som kanske inte ens kan bota min sjukdom och som faktiskt ganska ofta har biverkningar. För tänk om kosten och livsstilen faktiskt spelar roll? Jag tror det och jag tänker inte längre invänta att sjukdom ska uppstå innan jag gör något för att skapa hälsa. Jag pläderar inte för att man ska avstå mediciner om man behöver dem. Det måste var och en själv avgöra ihop med sin läkare.
Ibland varnar läkare för att man inte ska laborera med kosten och utesluta saker om man inte testats för intolerans eller liknande. Ändå laboreras det ju med mediciner som ger biverkningar och som man ibland inte vet hela vidden av hur de påverkar hälsan. Skälen är för det mesta goda. Man vill bota sjukdomar och måste välja det minst onda. Jag är inte läkare och utger mig inte för att sitta inne med några sanningar.
Läkarvetenskapen behövs men jag skulle önska att ännu mer forskning gjordes på hur vi kan förebygga sjukdomar. Jag stödjer till exempel Kostfonden som vill verka just för den typen av forskning. Här på bloggen skriver jag utifrån mig själv och de erfarenheter jag gör, det jag läser och tar del av. Var och en som läser min blogg behöver själva ta reda på vad som passar dem.
Mitt intresse för det här kommer sig också av att det i min familj finns en ärftlighet för ökad risk för blodpropp och även ärftlig risk för Altzheimers sjukdom. Om jag på något sätt kan förebygga att jag får de här sjukdomarna så vill jag göra det. Jag tänker inte vänta och hoppas på att läkarvetenskapen forskar fram en medicin. Tänk om jag istället inte behöver få sjukdomarna från början?
I min värld är det ganska logiskt att vår livsstil påverkar hur vi mår och påverkar om vi blir sjuka eller inte. Så nu går startskottet för mig. Och det är bland annat det jag kommer att skiva mer om framöver.
Spänning i livet
Lite glesare mellan blogginläggen har det blivit. Vissa dagar har jag fokuserat på annat som behövts i livet just nu. Men jag återkommer för bloggen är viktig för mig. Så ibland blir det tätare mellan inläggen och ibland lite glesare. Försöker både leva, njuta och blogga 🙂
Nu har jag ökat på arbetstiden till 50 procent. Startade igår. Det känns annorlunda den här gången så nu ska det nog hålla. Orken har fått tid på sig att öka lite. Det är lite lugnare på jobbet nu när flera familjer tagit semester. Vi är ute mycket med barnen om dagarna. Det underlättar. Då blir jobbet lite mindre intensivt.
Men sömnen har varit lite hackig de senaste dagarna. Det beror både på den extrema värmen det blir i min lägenhet och på tankar som snurrar. Känner lite stress över sådant jag vill hinna fixa innan vi åker iväg på semester till Skåne. Får jobba rätt hårt på att försöka sänka mina krav på vad som ska fixas innan.
Idag ska jag kolla på bil. Vill ha bil nu. Efter skilsmässan för flera år sedan så har jag inte haft bil. Men jag känner mer och mer att det skulle underlätta min vardag så mycket. Lite mindre stress och mer tid över för annat. För då behöver jag inte handla var och varannan dag, bära tunga kassar och slippa ifrån de dyrare affärerna som ligger nära.
Jag kan då veckohandla i billigare storköp. Och jag får lättare varje gång jag vill iväg med grejer till återvinningsstationen. Slipper lagra saker i evighet här hemma. Då kan jag göra utflykter!! Upptäcka de fina platser som finns. Vi kan åka iväg och bada, plocka jordgubbar och slipper förlita oss på skjuts av andra hela tiden. Det blir en skön självständighet. En ökad frihet.
Om det blir en bil så är det min första egna bil. Jag är 49 år och har aldrig ägt en bil själv. Så nu hoppas jag på att den jag ska titta på idag är tillräckligt bra. Om vi skaffar bil nu så kan vi åka med den när vi ska på semester till Skåne. Då slipper vi kånka resväskor, kylväska och katt på buss, tåg, nytt tåg och ytterligare nytt tåg för att avsluta med bil som hämtar upp. Så skönt att få åka från dörr till dörr i så fall. Skönt för katten också. Mindre stress.
Om vi får bil nu så kan vi åka på utflykter i Skåne. Behöver inte förlita oss på att andra också ska vilja och kunna skjutsa oss eller på att det går bussar eller tåg. Vi kan handla mat lite lättare där också. Allt detta bärande varenda dag kanske kan upphöra lite. All den tid som läggs på enbart sådant kan minskas. Så skönt.
Jag har lärt mig mycket av att leta bil. Att man t ex kan få bilen beslagtagen om förra ägaren har obetalda parkeringsböter, bilskatt osv. Så nu vet jag var jag kollar upp det. Några bilar som jag har tittat på har haft skulder hos Kronofogden. Även en bil som fanns på en bilfirma. Jag har lärt mig att kolla upp ägare och hur besiktningen har gått. En del skriver att bilen är nybesiktigad och när man kollar upp det så är det sant. Men det visar sig att den inte gick igenom och har körförbud.
Så jag har lärt mig en hel del under några veckors letande. Skaffat mig en erfarenhet om ungefär vilka priser som kan vara rimliga för en viss bil. Idag ska jag titta på en som verkar lovande. Om den känns bra så kanske jag äger en bil i eftermiddag. Ändå är det lite läskigt eftersom jag ju inte har några garantier. Det är en begagnad bil. En äldre årsmodell. Den kan ju lägga av om en månad. Det har jag ju inga garantier för. Den är godkänd i besiktning vilket ju känns tryggt. Men i övrigt blir det att hoppas på det bästa.
Håll tummarna för mig idag att jag ska göra ett riktigt kap! Livet är spännande!
Hjärtats väg
Vad är det som fyller hjärtat och själen med glädje, engagemang och liv? När vaknar jag fylld av nyfikenhet inför en ny dag? När är kropp och själ igång, vaken och fyllda med energi?
De tankarna går jag med idag. Några dagar nu har jag varit väldigt trött. Känt mig lite låg. Ändå har det varit fina dagar både på jobbet och hemma. Ändå har jag träffat två fina vänner i fina samtal. Både på tisdagen och igår. Igår hade jag också en ledig dag då jag tog det lite lugnare.
Det är ibland som om min själ längtar efter något annat så starkt att det överskuggar det som är. Jag behöver leva mitt liv på ett nytt sätt. Själen och hjärta vet men den praktiska verkligheten hänger inte med än. Inom mig har det skett förändringar. Men den yttre verkligheten är inte i samklang med det. Kanske är det därför jag varit extra trött?
Igår började jag läsa Kajsa Ingemarssons Hjärtats väg. Kanske den kan ge lite nya tankar som behövs just nu?
Livet är också sådant. Man är inte pigg, full av liv och engagemang alltid. Dagarna ser olika ut. Hormoner, mat och träning spelar också en roll i hur vi mår fysiskt och psykiskt. Så ibland får man också bara ha tålamod med dessa dagar och försöka ta hand om sig själv så gott man kan.
Jag försöker bit för bit lära mig de här sakerna. Acceptera livets uppförsbackar och nerförsbackar. Hitta sätt att ta hand om mig på olika vis. Lära mer om hälsa. Men också lära känna mig själv och vad jag värdesätter och vill. Och bit för bit skapa förändring. Mer och mer följa hjärtats väg.
Gränser
De senaste månaderna har varit en resa. Och resan tar nog inte slut. Den fortsätter på olika vis. Man blir liksom aldrig färdig. Det är så livet är. Det är inte perfekt. Jag är inte perfekt. Det flyter sällan på helt friktionsfritt. Det är både en process i att acceptera livet och en själv som man är och en process i att förändra det som inte är bra. Förändra det man inte mår bra av.
Under de senaste månaderna har jag blivit mer medveten om vad som är viktigt att förändra. Viktigt att jobba med för att må bra. Jag har påbörjat ett arbete på flera plan för att hitta strategier i att skapa ökad hälsa. Skapa stresshantering som fungerar för mig. Lära känna mig själv, min historia och det som triggar min stress. Och jag har sett att det har funnits flera områden som har behövt förändras. Gammalt har behövt tas bort för att kunna ersättas av något nytt.
Sedan jag gick in i väggen i oktober har mycket hänt. Framför allt kring min självkännedom. Men också kring sökandet efter strategier och verktyg. Jag har provat en del och tagit hjälp på olika sätt. Hittat vissa saker att hålla fast vid och fortsätta använda. För det är inget som blir färdigt snabbt. Min inre identitet har börjat förändras. Mina mål framåt i livet har förändrats eller tagit en fastare form. Jag känner mig själv bättre nu och vet mer säkert vad jag värdesätter och vill.
Jag vet också vad jag ofta brottas med. Vad som ofta återkommer på olika sätt. Vad som är ett hinder för mig i att må bra. Att bli medveten är första steget. Att förändra det tar tid. Där gäller det att odla tålamod och medkänsla med sig själv.
Något som jag har brottats med hela livet är gränssättning på olika sätt. Att sätta gränser på jobbet men också i en del privata relationer. Och jag vet att jag inte är ensam om det. Det är något som väldigt många brottas med.
Jag har också erfarenhet av några riktigt dåliga relationer där min oförmåga att sätta tydliga gränser ledde till att jag mådde riktigt dåligt. Det var en växelverkan mellan min oförmåga att sätta gränser och den andres förmåga att manipulera och utöva makt. Den erfarenheten har jag tyvärr haft både i barndom och vuxenliv.
Jag har blivit bättre på att sätta gränser. Det går lite lättare nu, framför allt inom vissa områden. Men fortfarande har jag en bit kvar. Idag kom insikten att en anledning till att jag på många sätt har dragit mig undan och prioriterat egen tid framför att skapa relationer handlar om min oro över att inte kunna sätta gränser. Att inte kunna värna mig själv på ett sunt sätt ihop med andra.
Rädsla för att återigen tillåta att någon annan går över mina gränser har lite grand gjort att jag undvikit att släppa in människor. Känt att jag inte orkar gå igenom det fler gånger. Det var jag inte medveten om tidigare. Inte medveten om att den rädslan påverkar mig i att undvika att skapa nya relationer. Att den avhåller mig från att umgås med andra i större utsträckning. Den rädslan får mig att hålla mig på min kant.
Jag är medveten om att jag lämnar ut mig lite grand nu. Men jag tänker att förmodligen fler känner igen sig i olika hög grad. För en del handlar det om gränssättning enbart i relation till jobbet. För en del i kärleksrelationen. För andra i relation till sina barn. Några till en vän. Vi brottas alla med detta mer eller mindre någon gång i livet. En del av oss lär sig och klarar det bättre och bättre. Och det kräver övning.
Jag har blivit bättre på det inom några områden men inte i alla. Insikten om att jag håller distans till andra av rädsla för att de ska gå över mina gränser innebär att jag på allvar vill jobba med det här. Att öva på att sätta sunda gränser så att jag i högre grad vågar känna mig fri att släppa in andra. Men också öva på att släppa rädslan. Stå ut med den och ändå ta klivet. För det är ju sant att mod inte är frånvaro av rädsla. Mod är att känna rädsla och ändå ta klivet.
Så jag vill öva upp mitt mod. Våga öva mig i att känna tillit till min egen förmåga att ta hand om mig. Tillit till att jag kan sätta sunda gränser nu. Att mitt förflutna inte bestämmer min framtid.
Byggstenar för hälsa
Att skapa ökad hälsa innebär att aktivt göra förändringar. Tiden är förbi när det enbart var vila och återhämtning som gällde. Det behövdes då. I stor mängd. För att börja läka.
Men nu är det dags att börja bygga upp fler friskfaktorer. Basen är lagd. Jorden är på plats som skapar grunden att växa i. Ramen som jag ska hålla fast vid har börjat komma på plats. Den ram som är gjord av alla verktyg jag har fått. Nu ska jag ta avstamp i jorden, i basen. Jag ska hålla fast i ramen, verktygen. Fröna ska planteras. Det blir det första steget.
Fröna som jag sätter är min hälsohandlingsplan. När jag börjar agera och följa planen steg för steg så kommer fröna börja växa. Bli allt starkare och starkare. Tills de en dag står där fulla av hälsa och liv.
Sanna Ehdin skriver om konsten att hålla balansen. Att ha en sorts buffertzon. Om man befinner sig i den zonen så kan man i grunden må bra även om livet går lite upp eller ner. Och det gör ju livet för oss alla. Hennes idé är att om vi gör och tillför plussaker så bidrar vi till att hålla oss inom buffertzonen.
Plussaker kan till exempel vara:
– God och näringsrik mat.
– Varma och närande relationer.
– Aktiv avslappning (massage, meditation, vila).
– Att vistas i naturen.
– Glädje och positiva upplevelser.
– Det som ger dig andlig näring och inre tillfredsställelse.
Tanken är att själv komma fram till vad som är plussaker för en själv. Det kan vara individuellt.
Det är en lista som tagits ur boken ”12 veckor till ett självläkande liv” av Sanna Ehdin.
En annan tänkvärd lista från samma bok handlar om att fundera över följande frågor:
– Vad tillför dig energi?
– Vad får dig att lyfta som människa?
– När mår du bäst?
– Upplever du att det är du som styr ditt liv? Om inte, vem är det då?
– Om du fick välja bort något i ditt liv, vad skulle det vara?
– Om du fick välja att få mer av något i ditt liv, vad skulle det vara?
Jag har funderat över de här frågorna ganska länge. Ibland har jag hittat några svar. Så har livet fortsatt och jag har av olika anledningar behövt tänka kring det här igen. Och ibland hittat nya svar. Eller fördjupade svar. Vi förändras. Livet förändras. Därför blir vi inte färdiga en gång för alla. Men vi kanske kommer en bit på väg. Växer en liten bit i taget ovanför jorden. Vissa delar av livet går bra, skjuter i höjden och kommer längre. Annat i livet kämpar vi med och det växer sakta och det fortsätter att vara en återkommande fråga att brottas med. Livet är sådant.
Sist jag var hos psykologen fick jag med mig en lista hem. Den innehöll en massa olika återhämtningsaktiviteter som var listade under följande rubriker:
– Aktiviteter som ger avbrott.
– Aktiviteter där hjärnan får vila.
– Friluftsliv, motion och avslappning.
– Stimulera sinnena.
– Återhämtning under aktivitet.
Den har jag också tittat på för att få tankar kring vilka saker jag kan tillföra i mitt liv nu för att öka min hälsa och mitt välmående. För att bygga grunden som jag sedan kan stå fast på.
Jag har sedan januari månad ändrat min kost helt och hållet. Jag har helt tagit bort socker, gluten och även glutenfria mjölprodukter. Det var sådant jag redan märkt att jag inte mådde bra av. Jag har även tagit bort en del annat för att komma tillrätta med riktigt jobbiga magproblem. Nu mår magen bra. Jag lever på en kost som innehåller mycket grönsaker och rotfrukter. Kött och fisk. Nyttiga fetter. Lite frukt och bär. Kokosmjölk och kokosgrädde. Sakta återintroducerar jag vissa matvaror för att landa i en kost som är optimal för mig.
Motion är något som har gått upp i rök de här månaderna när jag varit sjukskriven. Så planen nu är att börja promenera till jobbet varje morgon. Det är några kilometer att gå. Tidigare gjorde jag det nästan dagligen. Jag ska också styrketräna här hemma. Det finns en hel del bra appar som man kan hitta träningsprogram i. Kroppen behöver bli starkare bit för bit nu. Så att jag också kan göra allt jag älskar. Välja vägar fritt. Tillföra sådant jag tycker om.
Själen ska också få sitt tillsammans med kroppen varje måndag och onsdag då jag ska gå på yoga utomhus. Det blir en strategi för återhämtning. Att vara i rörelse och andning. Mediterar gör jag redan sporadiskt på mitt eget vis. Med yogan kanske även meditationen kan bli lite mer regelbunden.
De tre sakerna blir en start i att lägga en hälsosammare grund som jag sedan kan bygga på. Kost, träning och yoga.
Jag har också listat sådant som ger mig glädje och påfyllning. Sådant som stimulerar sinnena. Att vistas i naturen är en av dessa. Skriva, fotografera, umgås med de som står mig nära, lyssna på musik, se en bra film och få massage är andra saker som finns på listan. Varje dag ska innehålla minst en sak som fyller på utöver kost, motion och yoga.
Det är de små sakerna i vardagen varje dag som gör skillnad. De små byggstenarna är starten.
Det är mina första steg i min hälsohandlingsplan. Från de första byggstenarna kan jag sedan bygga en hel trädgård med variation, färger, kontraster och djup.
Nu börjar jag på allvar bygga basen som ska bli min egen väg till hälsa och välmående. Jag har hittat verktyg. Fått tankehjälp. Men planen är min egen, stegen är mina och till slut kommer grunden att vara på plats och trädgården kan blomma.
Läkande Liv 