Härlig morgon idag med frost och gryningen som gick i guld och rosa utanför fönstret. De tända ljusen på bordet, kaffekoppen och en närande frukost. Läste texter hos andra bloggare som inspirerar och berikar. Känner mig just nu rik i själ och hjärta.
Igår städades alla dammtussar bort och hemmet röjdes på lite bråte som vi lätt får för mycket av eftersom vi bor på liten yta. Vi bor i 3 rum och kokvrå på 67 kvm. Jag och mina tre barn som alla nu i princip är vuxna. Min yngsta är 17 år.
Jag var iväg och handlade lite och har ganska nyligen upptäckt en mindre butik som ofta har väldigt bra priser på grönsaker. Inte alltid supersnygga men prisvärda. Igår köpte jag till exempel två kilo sötpotatis för tio kronor. Normalt så brukar kilopriset annars vara 33 kronor ungefär. Den här affären sänker kraftigt priset på matvaror istället för att slänga dem som andra butiker gör. När jag kom hem med mina sötpotatisar så fick jag skära bort lite grand på sina ställen men ca 90 procent av dem var fina.
Den typen av affär vill jag stödja så att de inte går under ekonomiskt bland alla stormarknader. Det slängs så mycket mat som är fullt ätbar. Idag läste jag några blogginlägg om dumpstring på en blogg som heter Vildvittring. En klok person med glimten i ögat är det som är författare till den bloggen. Inspirerande läsning som kan rekommenderas! Den som inte vet vad dumpstring är kan med fördel gå in och läsa om det på Vildvittring.wordpress.com
Ett annat gott exempel på fina tankar kring hållbarhet är något som finns inom promenadavstånd från mitt hem. Det är en sorts kollektiv trädgård. De har kolonilotter som är mer för privat odling men också allmänna områden där vem som helst kan odla och skörda. Inget är privat utan det som finns där tillhör alla. De har även tillverkat ett litet skåp där vem som helst kan ställa in saker som någon annan kan hämta ut. Sådant gör mig varm i hjärtat och skapar en tro på framtiden. Varje gång jag går förbi den här platsen så blir jag glad.
Det här med livsstilen och vad som ingår i den är något som intresserar mig en hel del. Att hitta sätt att leva som är hållbara på olika vis. För mig personligen men också i ett större perspektiv. Det är också ett ämne som jag kommer skriva mer om framöver allteftersom jag själv utforskar det. Det är ytterligare en av byggstenarna till ett läkande liv.
Etikett: Hållbart liv
Läkning bygger liv
Försoning och acceptans. Att försonas med det som varit och acceptera att jag och alla andra gjorde det vi gjorde. Just där och då gjorde vi det vi kunde utifrån var vi var just då i våra liv. Jag har inte varit perfekt. Mina misstag, saker jag gjort eller sagt som jag önskar inte hade kommit ur mig, är redan gjorda. Andras misstag, saker de gjorde eller sa, är redan gjorda. De går inte att radera ut. De finns där i vårt förflutna. Skaver i oss på olika sätt. Vissa är inte lätta att försonas med. En del känns omöjliga att förlåta. Men bit för bit kan vi kanske bearbeta och lite i taget försonas inom oss själva. Försöka hitta sätt att förlåta oss själva och andra för att kunna fortsätta livet utan att det tynger ner oss och påverkar våra liv.
Ibland får vi gåvan av att uppleva en försoning i det verkliga livet. Någon ger oss upprättelse. Någon möter upp oss i det som varit och vi når en sorts försoning. På något vis. Det kan väcka sorg i oss. Väcka upp för att det sedan ska få läka. Kanske hade vi begravt det och skjutit undan det för att undvika att känna smärtan. Eller kanske trodde vi att vi var färdiga med det. Att vi redan bearbetat det. När vi får chansen att läka gamla sår så ska vi ta dem. För vår egen skull. För att kunna gå framåt starkare och helare. Inte lägga locket på. Ta chansen. Det betyder mycket att få chans att läka och att läkas.
Just nu är det mycket läkning som pågår i mitt liv. På flera plan. Innan det läker så behöver det ibland flamma upp igen på olika sätt för att vi ska få syn på det. Se att vi har läkning kvar att göra. I kroppen och i själen. Det kan vara en jobbig tid. En jobbig process. Men jag tror att det i slutändan blir bra. Läkning behövs för att kunna leva ett hållbart liv. Ett läkande liv bygger på att få chans att läka. Det är inte lätt att välkomna det jobbiga men mitt i alltihop kan jag ibland förnimma att det finns en sorts meningsfullhet i det hela. Jag kan se att det ur detta kan växa något bättre. Läkning bygger liv.
Vända på varje sten
Kan det vara så att utmattning kommer ur inflammation i kroppen på olika vis? Jo det låter ju inte särskilt otroligt att inflammation och sjukdomar i kroppen gör oss utmattade. Men kan det även vara så att långvarig stress påverkar våra kroppar att bli mer mottagliga för inflammation? Kan det vara så att utmattning har mer med inflammation att göra än vad vi tror? Jag tycker att alla stenar är värda att vända på och undersöka eftersom vi vet så lite om det här området. Läkare och sjukvård har inga svar och ingen klar behandlingsväg. Vi famlar oss fram och försöker så gott vi kan hitta sätt och vägar.
Det finns en Facebooksida som heter Utmattningsskolan. Den är skapad av Lena Holfve som hittade vägar till hälsa och nu har hjälpt många fler till hälsa genom samma metoder som hon själv blev hjälpt av. Hennes största mål är att man på riktigt ska gå till botten med att undersöka alla möjliga orsaker till utmattning istället för att låsa sig fast vid att det handlar om psykisk ohälsa. Hon och många andra har upptäckt att utmattningen har flera andra orsaker och att man kan komma tillrätta med dem. Detta är en väg man kan prova sig fram på. Jag tänker att om andra har blivit hjälpta så kan det vara värt att prova för jag vill vända på varje sten för att bygga hälsa. Är man intresserad så kan man kolla upp hennes sida där eller läsa någon av de böcker hon har skrivit kring de här sakerna.
Jag har de sista veckorna stramat upp min kosthållning igen. Autoimmun kost, AIP, är en kost som har visat sig hjälpsam vid olika autoimmuna sjukdomar. Min son har blivit hjälpt av den. Han har Ankyloserande spondylit, Bechterews sjukdom, men är nu för det mesta helt symptomfri. I och med att jag under den senaste tiden har börjat få mer och mer besvär av psoriasis så kändes det extra angeläget att försöka hitta vägar att komma tillrätta med det. Psoriasis är också en autoimmun sjukdom. Jag kommer framöver att skriva mer om den här kosthållningen och hur det går för mig på den resan.
Den autoimmuna kosten vill ta bort sådant som vi kan få allergiska reaktioner av eller sådant som det är vanligt att vi reagerar på. Syftet är att hitta det som irriterar vårt immunförsvar och triggar igång inflammation. Det går ut på att vi en tid lever på en kost som utesluter de livsmedel som betraktas som eventuella utlösare till inflammationen i kroppen. Samtidigt försöker vi äta sådant som läker tarmen och främjar goda tarmbakterier. Det är också viktigt att äta mat som tillför mycket näring. När vi väl börjar märka förbättring så kan vi börja att återintroducera ett livsmedel i taget för att se om vi tål det eller inte. Till slut ska detta leda till en kosthållning som innehåller mat som vi tål och mår bra av men utesluta sådant som vi märkt att vi reagerat på. Målet är att minska och bli av med symptom och må så bra som möjligt.
I Sverige är Karl Hultén en av de personer som är mycket kunnig, har egen erfarenhet av detta och har hjälpt många andra. Han har en podd, Paleoteket, som jag rekommenderar. Dessutom har han skrivit en kokbok om AIP. Just nu är en ny bok på gång som kommer bli den första svenska boken som på ett omfattande sätt går igenom den här kosthållningen. Jag har haft förmånen att få läsa manuset och ge återkoppling på olika vis. Den här boken kan jag verkligen rekommendera när den kommer ut!
Med hjälp av några av de här verktygen och tankarna bakom dem utforskar jag nu om det också kan ha en inverkan på min utmattning. Jag tänker att det inte är helt ologiskt att tänka sig att om min mage och tarm inte mår bra och av den anledningen inte tar upp den näring jag behöver och triggar igång inflammationer i min hud så skulle det även kunna göra mig utmattad och påverka hjärnan på olika vis.
Jag undersöker alltså olika verktyg och strategier för att bygga hälsa på ett hållbart sätt och i det finns det inga stenar som jag vill lämna utan att vända på dem. Vad som är den allra första orsaken till alltihop är det väl ingen som vet och kanske är det en växelverkan. En växelverkan av yrkesrelaterad stress, annan stress och oro i livet, miljöfaktorer, fysisk påverkan i kroppen och en massa annat. Vem vet var det tog sin början? Vem vet vilket det var som till slut fick det att rinna över? Det spelar egentligen ingen roll just nu. Det som spelar roll är hur jag nu går vidare. Hur jag hittar i att bygga en hållbar hälsa.
Det jag vet är att jag inte är en ö där allt enbart sker inom mig. Jag, precis som vi alla, blir påverkad av det samhälle och den miljö vi lever i. Det finns oftast inte ett enda svar. Därför letar jag på flera olika ställen och tänker att en helhetssyn på ett hållbart liv behövs. Inte bara för mig utan för de flesta av oss. Jag gör allt vad jag kan utifrån de områden som jag själv kan påverka. Andra områden utanför mig själv är en större mer politisk fråga utifrån hur vi i vårt samhälle bygger hållbarhet inom alla olika områden. Jag börjar med mig just nu men självklart intresserar det mig att även titta på samhället i stort. Hur vill jag att mina barn och barnbarn ska ha det i framtiden? I det här så vet jag nu att mitt liv har tagit en ny riktning. Ett hållbart liv för den enskilde och för samhället är något jag framöver på olika vis kommer fördjupa mig i. Just nu har det sin startpunkt i att skapa ett eget hållbart liv för mig.
Resan fortsätter!
Idag startar jag upp min blogg här! Det är snart ett och ett halvt år sedan jag gjorde uppehåll i mitt bloggande. Jag hade nyss börjat arbeta heltid igen efter en längre sjukskrivning och rehabiliteringsperiod. Det gick ungefär i två månader innan jag kraschade igen. Utmattningssyndrom igen. Jag har förstått att det inte är ovanligt att man trillar dit igen. Men jag tyckte nog att jag verkligen gjort allt jag kunnat för att hitta och använda verktyg för att bygga upp mig själv. Under tiden jag gjorde det så skrev jag om det i den blogg jag då hade på blogg.se. Det mesta av det jag skrev då har jag nu flyttat hit för att ha bakgrunden med mig. Det går att hitta i arkivet.
Under den tid som har gått sedan dess har jag enbart fokuserat på att återigen försöka bygga upp mig själv. Det har tagit längre tid den här gången. Jag är fortfarande sjukskriven på heltid. Förra gången ville jag komma igång så fort som möjligt. Ingen annan runt mig visste ju heller hur mycket tid jag kanske skulle ha behövt för att bygga upp mig mer stabilt. Kunskapen kring utmattningssyndrom är inte särskilt stor i samhället. Eftersom vi människor är olika, lever olika typer av liv och också reagerar olika på livets påfrestningar så finns det förmodligen inte en mall som passar alla. Därför får vi alla prova oss fram.
Det jag gör nu är att prova mig fram. Försöker hitta i att bygga min hälsa på en så stabil grund som möjligt. Jag har med mig mycket kunskap från förra gången. Kunskap och erfarenhet. En erfarenhet är att inte stoppa in för många saker för snabbt. Hur gärna jag än vill så behöver jag gå sakta framåt när jag lägger till nya saker i livet. Fortfarande vet jag vilka ingredienser jag behöver i mitt liv för att må så bra som möjligt. Men det tar tid att få in dem i livet och lägga en fast grund där de ingår naturligt. Ingredienserna för ett hållbart liv för mig har jag klart för mig. Jag känner mig själv och det jag vet att jag behöver leva. Men att veta och att kunna genomföra är inte alltid samma sak. Det kan ta olika lång tid att bygga.
Så här på bloggen fortsätter jag nu min resa. Min resa i att bygga upp min hälsa och mitt liv med hjälp av olika verktyg och strategier. Jag delar med mig av erfarenheter, min vardag, men samlar också på de saker som jag vill öva på och som jag försöker använda mig av i mitt liv för att må bra. Ni som följt mig tidigare kommer känna igen er. Men bit för bit hoppas jag att jag ska kunna skriva om nya vägar framåt.
Det jag vet nu är att det hjälper inte att enbart bygga upp sig själv för att komma tillbaka till en arbetssituation som inte har förändrats. Det räcker inte att ha hittat egna strategier och verktyg när situationen runt omkring fortsätter på samma vis. Arbetsplatser och hela samhället behöver uppgraderas mot hälsa. Hälsan är grunden för varje enskild människas liv men också för hur samhället i stort kan fungera. Om inte en hälsosam och stabil grund finns så rasar till slut hela bygget.
Min resa nu handlar alltså inte enbart om min kropp och mitt inre liv utan också om hur jag ska bygga ett yttre liv som fungerar på ett sätt som stödjer min hälsa. Vilka vägar behöver jag ta? Vad behöver jag leva för att må så bra som möjligt? Därför kommer bloggen att ha ett innehåll som handlar om byggstenar för ökad hälsa såväl som att fundera över olika typer av livsstil. Jag tänker att bloggen kommer att utvecklas utefter var jag själv befinner mig och de saker som intresserar mig att undersöka. Välkommen att följa med!
Så att jag håller
Första dagen då jag börjar jobba 100 %. Jag vet att jag kommer vara tröttare än vanligt en tid framåt nu. Att jag börjar jobba heltid betyder inte att jag är helt och hållet tillbaka med full kraft. Det betyder att jag kanske nätt och jämnt kan orka vara på jobbet den tiden men behöver massiv återhämtning all tid däremellan. Så har det varit varje gång jag har ökat på min arbetstid. Det tar tid innan orken hänger med. Hjärnan tar fortfarande slut ganska fort.
Jag har redan planerat att gå och lägga mig extremt tidigt en tid framöver nu. Det kommer behövas för att få ordentlig vila för hjärnan. Återigen behöver jag minnas att jag ska minska kraven på mig själv. Inte ta på mig för mycket. Varken på jobbet eller hemma. Hemma får högarna växa och jag måste acceptera att det är så just nu. Ambitionsnivån kring olika saker behöver vara väldigt låg ett tag nu, tills jag bottnar i att vara fler timmar på jobbet.
Det är väldigt lätt att hamna i deppighet över att inte orka mer än jobba och sova. Livet blir ju gråare då. Lätt att känna sig värdelös när man måste sätta ner fötterna och bromsa på jobbet och hemma. När man måste säga nej trots att andra kanske tycker att man har tid och borde kunna göra mer. Jag förstår att det är svårt att förstå för den som inte varit utbränd. Att förstå hela vidden av vad det gör med hjärnan och orken. Att förstå hur lång tid det tar att sakta, sakta bygga upp lite ork. Att förstå hur små saker kan trigga stort stresspåslag igen. Jag brottas med det varje dag.
Så nu kommer en tid då balans och hållbarhet blir ännu viktigare. Att hålla fast vid de nycklar jag har. Så att jag inte trillar dit igen. Jag vill försöka hålla fast vid grunderna för att bygga mer ork. Sömn, fysisk träning, näringsrik mat och mental återhämtning och träning. Dessa saker på en hållbar nivå blir den enda prioriteringen för mig nu. Detta ihop med en lagom kravnivå på jobbet och hemma kan sakta bygga upp mig igen.
Så jag bara hoppas att alla ska förstå det. På jobbet och hemma. När jag bromsar i vad jag tar på mig så gör jag det för att kunna få chans att bygga upp mig igen. Med tiden hoppas jag ha kunnat bygga upp mig så mycket att jag återigen kan leva ett fullt liv. Just nu behöver jag i varje stund tänka hållbarhet. Så att jag håller.
Livet i det enkla
I det enkla bor det vackra. Ett citat från Ernst Kirchteiger. Det gillar jag. Det rymmer så mycket. De orden kan genomsyra mycket i våra liv. Att allt inte behöver vara så komplicerat. Att det räcker att vara närvarande här och nu. I det lilla. I det enkla. Ett andetag åt gången.
Igår påmindes jag om att inte göra allt så svårt. Det går bra att slänga ihop en enkel kaka och besöka någon jag tycker om. Någon timme i nära samtal. Bara vara ihop. Tänka lite ihop med någon annan en stund. Njuta av att vara med någon som betyder mycket. Det behöver inte alltid planeras och organiseras i livet. I det enkla bor det vackra.
Det är något jag vill komma ihåg. Det enkla är grunden för det hållbara. När kraven på oss själva och andra blir för höga så försvinner hållbarheten. Livet blir skörare då. Viktigt att försöka minnas det som är viktigast. Det enkla. Det lilla. Det som är grunden för vår djupaste glädje och känslan av mening.
Att njuta av det goda. I det lilla. Det skapar glädje. Det skapar hållbarhet. Att ta små steg och njuta av vägen är mer hållbart än att rusa förbi livet medan målet är det enda viktiga. Jag vill försöka minnas varje dag vad som ger mig glädje i livet. Känna tacksamhet över det. Leva det varje dag. Här och nu. Målen framåt kan finnas. Men det är här och nu, i det enkla, som livet pågår.
En paus
En vecka med uppehåll här på bloggen. Mitt mål är att göra nya inlägg varje dag. Men ibland fungerar det inte av olika anledningar. Man blir sjuk eller något annat kommer emellan som är viktigt att hantera. Även då försöker jag ändå skriva här eftersom bloggen är viktig för mig. Att skriva är för mig ett tankeverktyg. Ett kommunikationsverktyg. Så även om jag är sjuk försöker jag om det är möjligt att få ner några rader. När det går. Ibland är orken för liten och då går det inte.
Att ta en paus när orken tar slut eller att stanna hemma tillräckligt länge när man blir sjuk är sunt. Ändå är vi många som får dåligt samvete eller pressar på och går till jobbet ändå. Man vet hur slitigt det blir för de andra. Ekonomin tar stryk. Det finns flera anledningar. Olika anledningar. Men ändå egentligen ingen anledning som är tillräcklig. För den dagen vi kraschar så kraschar vi rejält. Och då spelar ingenting annat någon roll utom att försöka bli frisk igen. Då handlar målet för dagen om att försöka orka kliva ur sängen. Eller om att orka fixa något att äta.
Så det är klokt att ta hand om kroppen och hälsan. Att stanna hemma när man är sjuk. Att ta en paus när man märker att det behövs. Försöka dämpa det dåliga samvetet med att man kommer tillbaka igen istället för att krascha och bli borta i månader. Det är mer hållbart för alla. För mig och min hälsa. För de andra. För ekonomin. Att sluta slå på sig själv och istället lyssna i tid är inte lätt. Att välja att fokusera på en hållbar hälsa och inte bara finnas där för andras omedelbara behov är inte lätt. Inte lätt när vi är skolade i att andra alltid är viktigare. Men lite i taget kan vi lära oss. Om vi vill. Om vi bestämmer oss. Om vi inte vill krascha. För då kan vi inte alls finnas där för någon. Jag vet för det hände mig.
Katter är mästare på att lyssna på sina behov. De är väl inga förebilder i omtanke om andra men de kan ses som en påminnelse i att lyssna på sin egen kropp och vad den behöver. Sova, vila, röra på sig på olika vis, umgås med tillgivenhet, leka och njuta av livet. Om vi tog till oss en liten del av det så skulle det räcka.
Hållbarhet är att lyssna på kroppens och själens behov. Utan att för den skull låta det gå ut över någon annan. Men en sund omtanke om oss själva bygger en starkare och stabilare grund för en hållbar hälsa på sikt. Så inget mer dåligt samvete för att stanna hemma om du är sjuk. Du är viktig. För om du tar hand om dig själv bra så har du större möjlighet att sedan finnas där för andra när det behövs.
Tänk om samhället var uppbyggt mer på de värderingarna? Att hälsa fick vara viktigare än ekonomi och effektivitet. Jag tror att det egentligen då paradoxalt nog skulle bli både mer ekonomiskt hållbart och effektivare, i hela samhället såväl som för varje enskild människa.
Hur förhåller jag mig…
Hur ska man förhålla sig till livet när döden finns omkring oss? Hur ska man förhålla sig till sig själv och sitt liv när andra lever i misär? Jag sitter här och funderar på ett hållbart liv i min lilla bubbla, i förhållandevis trygghet här i Sverige. Så läser jag Magdalena Gads inlägg där hon rapporterar från kriget i Syrien. Det gör fysiskt ont att se bilderna därifrån och läsa hennes rapporter. Så fruktansvärd vardagen är där. Barn som lever mitt i krig och svälter, förlorar sina närmaste och bor granne med dagligt bombande och skjutande.
Här i min stad finns det barn som hamnar i narkotikamissbruk och misär bland annat av rädsla att skickas tillbaka till den plats de kom ifrån och för att de inte fått det stöd de behövt för att kunna bygga upp sig sig själva och sitt liv.
Hur förhåller man sig? Blundar, bläddrar förbi för att det är för smärtsamt? Det gör jag ibland för att det är så fruktansvärt det jag läser om att det blir för mycket att ta in. Det blir så starkt i mig och sorgen sprider sig. Men ändå följer jag ofta Magda Gads rapportering för jag vill inte vara en som blundar. Jag vill vara informerad och kunna känna att de som flyr från krig har rätt till en plats här hos oss i trygghet. Har rätt till att få all hjälp de behöver för att kunna hamna på fötter igen.
Jag vill vara informerad och försöka förstå alla politiska spel bakom alltihop. Få syn på de ekonomiska, strategiska, bakomliggande orsakerna att det ser ut på det sättet i många länder. Samma aktörer i olika länder som har sin agenda. Jag vill veta. Jag vill inte blunda. Det är medmänniskor som bor och lever mitt uppe i alltihop. Medmänniskor som vi sedan här i Sverige säger att vi inte har möjlighet att ta emot. Som vi försöker hitta sätt att stänga ute.
Jag vill veta för att få perspektiv på mina bekymmer och deras. Inte simma runt i min egen lilla damm och tänka att vi inte har råd att hjälpa. För om vi verkligen ser hur människor där har det så kan vi inte stänga vår dörr. Vad är vi då för sorts människor? Visst är det mycket att tänka på när vi tar emot människor som flytt. Det är väldigt viktigt att vi har ett bra mottagande så att det blir så bra det bara går för dem och för vårt samhälle. Det finns mycket som just nu inte fungerar tillräckligt bra. Min önskan är att vi ska jobba stenhårt på ett bra mottagande och en bra fortsättning här i Sverige. Där ingår också traumahjälp. Så länge som det ser ut som det gör i världen så behöver vi göra det vi kan för att hjälpa.
Givetvis skulle det vara bäst om vi kunde få stopp på de där krigen. Men det handlar om stora bakomliggande orsaker som stora aktörer är inblandade i. Det finns inga enkla lösningar inom en snar framtid. Under tiden vill åtminstone jag inte stänga min dörr och vända ryggen till.
Hur får man ihop bitarna av att ta hand om sig själv men också finnas där för andra, i det lilla och i det stora? Det är viktiga frågor. För om vi inte finns där för oss själva så kommet vi inte heller kunna finnas där fullt ut för andra. Båda bitarna behövs både i det privata och i samhället i stort.
I mitt arbete kan jag få ta emot just det där barnet som kommer från en traumatisk krigssituation. Jag kan behöva förhålla mig till traumatiserade vuxna som har fullt upp med att få ihop sin nya tillvaro medan de lider av vad de varit med om och oroar sig för nära och kära som finns kvar där. För att kunna förhålla mig på ett bra sätt och för att orka med det jobbet samtidigt som jag tar hand om mina egna barn och mitt eget liv så behöver jag tänka kring just det jag gör just nu. Hållbarhet.
Vad behöver jag för att leva mitt liv i min vardag på ett hållbart sätt? Hur håller jag mig så frisk och stark som möjligt? Hur får jag min egen tillvaro så hållbar som möjligt? Utifrån det kan jag stå mer stadigt när jag möter andra med behov av min hjälp och mitt stöd på olika vis. Det gäller både inom familjen och i större sammanhang. Hållbarhet i det lilla och i det stora.
